"Ban din", Clay house, Lerhus.

Idag har vi  byggt på ett lerhus med Kwan, han som även äger en av barerna på andra sidan vägen och som brukar skjutsa oss till och från ställen. När det bara var vi tre så var det riktigt skönt, hela dagen blev en thai-lektion medan vi jobbade. Nu kan vi räkna lite, säga att man vill fara/gå nånstans, tex till poolen eller toaletten och även, såklart, hur man beställer mer öl/vatten :) 

När vi skulle käka lunch så for vi 5 minuter till ett litet matställe där det bara var vi och kanske 10 munkar. Efter att vi hade käkat, och på väldigt knackig "thai" fått dem att förstå att vi håller på med "ban din" vilket ska betyda lerhus, så berättade Kwan att det var en skola för munkar alldeles bredvid matstället så vi gick dit. Det var tydligen munkar från hela Thailand som for dit för att gå skola och även gå och be i ett speciellt litet tempel där det visst är en riktigt värsting till munk. Munken som satt där inne har tydligen suttit där i 15 år och bara mediterat. Han sitter tydligen ungefär 1-2 veckor utan att röra en fena, sen rör han sig, kanske en dag, och återgår sedan att meditera. Han blir tydligen matad så han behöver inte röra sig för det, däremot glömde vi fråga om hur han gjorde med toalett-besöken, potta? 
Sen fick vi gå in i ett klassrums-liknande rum där det var en massa munkar. En äldre munk som satt bakom de andra och såg ut att vara lite av en lärare, klämde fram orden "exam, test". Det kändes som att det inte direkt var varje dag det kom in två vita svennar och tittade på när de har lektion. De måste ha trott att vi är helt korkade som kommer in till den där skolan, helt rakade på skallen som två idioter som försöker smälta in. Efter galet mycket blickar och folk som pekar på oss så började de delades det ut nått test och då gick vi. Faktiskt riktigt kul att se, mycket roligare än på introduktionsveckan! 

Munken som tydligen har nått till en riktigt hög nivå i deras lilla religion.

Kwan och Gustav hos den där munken som suttit där i 15 år.

PS. Man skulle tänka på sina nära och kära och ungefär skicka lycka till dem när man "bad" till honom. Kändes fel att inte göra det när man ändå var där så vi gjorde det. Vi får se om ni har det riktigt tur där hemma nu familj Karlsson och Innala! :)